Målning: Emerik Stenberg 1924
Foto: Daniel Eriksson

Erik Axel Eriksson växte upp på Tolvmansgården, en bergsmansgård i Karlbo strax söder om Avesta. Vid fyllda 14 år inackorderades han i Västerås och avlade studentexamen 1885. Samma år förlorade familjen sitt hem i Karlbo. Faderns ekonomiska brott och förfalskningar var orsaken och straffet blev tungt. Sonen kunde dock tack vare släktingars stöd genomföra studier i Uppsala i litteraturhistoria, nordiska språk,
engelska och filosofi. Avbrott för att klara sin försörjning innebar tjänstgöring som lärare och informator. När han 1898 lämnar Uppsala med en fil. lic. examen har han också 1895 debuterat som poet.

Som inneboende i Stockholm på Östermalm, träffar han 38 år gammal den 19 år yngre tjänsteflickan Gerda Holmberg, som sedan kom att följa honom tills döden skiljde dem åt.

Samma år, 1901, fick han sitt stora genombrott som poet med sin tredje diktsamling. När Uppsala Universitet 1917 hedrade honom med doktors titel hade han fem år bakom sig som sekreterare i Svenska Akademien och skaldens hustru Gerda skulle senare under året föda deras fjärde barn, dottern Ulrika Gabriella.

”Jag hoppas att i framtiden blifva diktare – ja, skald!”
kan man läsa redan i den 16-årige elevens dagbok.

1895 Vildmark- och kärleksvisor
1898 Fridolins visor
1901 Fridolins Lustgård och dalmålningar på rim
1906 Flora och Pomona
1918 Flora Bellona
1927 Hösthorn

Psaltare och lyra, Vallfärd m. fl. dikter finns samlade i
Tankar och tal, 1932. Där finner man också prosastycken,
minnes- och högtidstal.

Bland dem:
I Dalarne, i STF:s årsbok 1926,
Lukt och doft. En sommarpredikan, Sjugare 1930 liksom
Oration till skalder och kompaner.

Bland minnestal:
Till Gustaf Frödings minne 1911, 1921 och 1923.
Om Anders Zorn 1921,
Vid Stiernhielmsmonumentet i Vika 1928 och
Johan Olof Wallin 1929.

Erik Axel Karlfeldt avled 66 år i Stockholm den 8 april 1931
i kretsen av sina närmaste. Jordfästningen ägde rum i Storkyrkan den 12 april med nära vännen ärkebiskop Nathan Söderblom som officiant. Skalden begravdes på Folkärna kyrkogård där hans hustru också vilar. Gerda Karlfeldt överlevde sin make med femtio år.

”Motsatsen mellan blodets tyngsta berusning och själens
skiraste himmelslängtan återkom ständigt i hans dikt,..”

Från Anders Österlings tal vid tillkännagivandet av nobelpriset hösten 1931

”Han har skapat stor glädje ur det språk som är vårt dagliga bröd.”
Så lyder Karin Boyes slutord i en minnesruna över skalden 1931.

I Gammelstugan fann skalden avskildhet och arbetsro.
”Där hade vi ingenting att göra och dit försvann pappa helt tyst på alla möjliga tider av dygnet, för att komma tillbaka lika oförhappandes som oförändrad,”

berättar sonen Folke

Skaldens sista diktsamling, Hösthorn , har 40 dikter varav 35 är daterade i Sjugare.

Gerda Karlfeldt 1914, foto i familjens ägo.
Far med döttrar Anna och Ulla, foto i familjens ägo.
Hela familjen 1924, foto i familjens ägo.
Gerda Karlfeldt 1944, foto i familjens ägo.
Foto: Jonas Palm

Klicka på bilderna för förstoring.