” Trädgården är mina somrars fröjd
och mina vintrars oro.”

Träd jag sätter till skugga och frukt,
Buskar och ris till blomning och lukt,
gamla örter till läkedom,
här där vreten stod tom.
Sträva, tunga oxel och alm,
vindens vänner,
sjunge i bergens blåst sin psalm.
Brinne i backen , där solen bränner
Hallandshedarnas lusteld ginst.
Satureja
och poleja
give oss hugnad och hälsovinst.

”…det surrar av mjuka basar,
det orglar från morgon till kväll som i ett vitt kapell.”

Sydvästsluttningen ned mot sjön Opplimen har god jordmån.
Matjorden vilar på sandjord som är rik på kalk. Runt omkring
sjön slår skogen sin gördel som bildar ett viktigt vindskydd.
Karlfeldt fann själv att man inte fick begära det omöjliga på
dessa breddgrader. Regnet och frosten förgör dem så lätt.

Ester Claesson (1884-1931) fick uppdraget att planera
trädgården. Hennes idéer att låta ”naturen råda” stämde väl
med Karlfeldts önskemål. Blomstersängar i raka linjer var
viktiga, men också vilda ängar i mjuka former. I sluttningen
anlades terrasser med värmande murar och en lustgård med
porlande brunn anlades efter medeltida förebild. Lusthusets
tillkomst, placerat i avskildhet, något upphöjt, fullbordade
verket. Karlfeldts trädgård är den enda väl bevarade efter
landets första kvinnliga trädgårdsarkitekt.

Sångs har en rik skatt på rosor, varav några rariteter. Vår
stolthet, Morarosen, en hybrid av daggros och bergros,
skänktes av Emma Zorn på 1920-talet som rotskott. Vår
främsta expertis har aldrig skådat någon större rosenbuske.
Exlibris-symbolen, kungsljuset, har skalden placerat i
mångfald i egen bädd. I sommarskymningen lyser de oss
längs gången ned till sjön. Vi passerar då slånen, en främling
här i trakten, men som gärna förökar sig och är välkomnas
med sin tidiga blomning.

Den av mur och rosor inneslutna lustgården är betagande,
rogivande och fyller sin uppgift som en tillflykt för meditation
som den en gång var ämnad till. Här omges du av alla de färger
och dofter - inte minst!

”Färg skall lysa, doft skall fara, vind och insekt skola tjäna. Människan får vara med bröllopsvittne.”